Äntligen vinter!

Vi är framme på Kvitfjell och resan gick förvånande bra. Elvis var jätteduktig och mina tunga ben klarade sig med bara tre stopp. 

Äntligen lite vinter! Jag älskar vårvinter med snö och sol. Det här året har ju hoppat över vintersäsongen och bara varit en lång och trist väntan på våren. 

Vi har den stora äran att få fira påsk med min farbror och hans familj i deras fina stuga. 

Oldemor med sina oldebarn

Elvis och sysslingen Inger Johanna

Jag njuter verkligen av lugnet, av brasan som värmer, av sällskapet och barnen som leker. På ett sätt hade jag velat vara ute och åka lite skidor, men samtidigt är det skönt att sitta inne och ha något att skylla på. 

En liten påskblomma

Igår i bilen på väg hem från Stockholm suckade jag över att jag inte kommer hinna påsk pynta. "Tack och lov!" utbrast Tjet och jag antar att han föreställer sig ris med fjädrar i de mest färgstarka färger man kan få tag på. När vi strax var hemma stannade jag till på ICA och köpte med en liten påskblomma till Tjet. Han verkade faktiskt bli glad och sa att han aldrig fått blommor av mig förut. Med min graviditets hjärna kan jag inte komma ihåg om det stämmer. Och så frågade han om de var till mig eller till honom. Klart de var till honom!! Men jo visst…det är nog jag som kommer njuta av dem. 

Nu ska jag tagga inför morgondagens uppgift som chaufför. Vi ska på roadtrip till årets  påskfirande i Norska fjällen. 63,4 mil det klarar jag, jag som inte gillar att köra bil! Det är ju bättre än 80 mil som jag trodde det var från början. 

Trött

Trött, men annars är det bra. Det är så jag känner nu. Men det brukar ju vara de flestas allmänna svar på frågan "Hur är det?". 

Jag har gått in i vecka 29 och den tredje trimestern. Det går fort men ändå inte. Det känns overkligt att det är mindre än 3 månader kvar till vi beräknas bli tvåbarns föräldrar. Samtidigt tycker jag inte att tiden bara rinner iväg. Det känns som att det var en evighet sedan jag mådde illa och kräktes varje dag. Den senaste tiden har jag många gånger glömt bort att jag är gravid.

Men så förra helgen, precis samma dag som min app förklarade för mig att den bra perioden är över, började jag känna den där tröttheten igen. Inte alls lika extrem som tidigare tack och lov, men bara över en dag slog den till! Och tyngden i benen, vart kom den ifrån? Jag försöker att hålla mig vaken hela dagen och gå och lägga mig tidigt på kvällen istället. Annars får jag ju ingenting gjort. Däremot har alla onödiga krav, måsten och städnojan från förra veckan släppt taget om mig. Nu ska jag faktiskt ta och strunta helt i disken, leksakskaoset och papperssorteringen och lägga mig i soffan. Och jag ska inte städa undan en minsta grej innan Elvis vaknar. Eller ska jag gå och lägga mig i sängen istället? Varför inte? 

Favoriterna!

Har fortfarande inte kommit igång med att laga mer råkost. Men de här favoriterna gör jag ibland. Elvis älskar dem och stoppar gärna in tre stycken i munnen samtidigt. 

Chokladbollar med sötmandlar, dadlar och kokosfett

Syma-ma-ma-pa-pa-skin

Tjet har tjatat i över ett år om att få köpa en symaskin (jo..jag är lika förvånad själv). Varje gång vi har varit på IKEA har han gått förbi den blåvita prylen och frågat om lov. "Den är ju så billig..." Och det är just det argumentet som fått mig att protestera. Men så plötsligt tänkte jag om. Varför ska vi ha något proffsigt? Jag har inte rört en symaskin sedan syslöjden i grundskolan och jag tror knappast att Tjet har det heller. Sen har jag inte någon lust att lägga ner tusenlappar på något vi inte kommer använda så mycket. Dessutom har jag hört att den är okej om den inte ska användas till något avancerat. Och om jag ska komma igång med mina bebis-syprojekt kan det ju vara en fördel att äga en symaskin. Så lång tid är det ju inte kvar till lillasyster kommer, även om det känns så!